Igår morse vaknade jag. Liggandes på rygg. Knäna uppdragna och hälarna nedborrade i madrassen. Min sambo menar att det är dumt att jag ligger så för han påstår att jag snarkar då. Förtal! Nåja, det var nu inte problemet. Min högra häl var bortdomnad. Det var helt stumt och utan känsel. Jag gick upp, gjorde iordning mig för att resa till Trollhättan, åt frukost och gick till bussen, en promenad på 1,7 km. Hälen var fortfarande domnad.

Efter att ha åkt buss i två timmar var hälen fortfarande inte sitt rätta utan fortfarande lite stum och utan känsel. En rätt så frisk, fullt rörlig kvinna mitt i livet, kan man verkligen få trycksår då? Grad 1 då visserligen, men det tänker man sig ju inte riktigt. Inte har jag legat på rygg hela natten heller utan vänt mig till ryggläge under natten. Ja det ger lite tankar om hur lätt det kan hända och att fler än jag tänker, kan ingå i riskgruppen. En bedömning av mig med Nortonskalan ger 28 eller möjligen 27 poäng, dvs antingen full poäng eller ett poängs avdrag. Inte en patient jag skulle fundera över risk för tryck hos om jag fick fram den poängen.