Idag fredag lämnar Skaraborgsinstitutet de lokaler de hållit hus i åtminstone de senaste 13 åren. Det är där jag tillbringat stora delar av min forskningstid, först som doktorand då det var min forskningsmiljö men också efter disputationen.

Där har jag skrivit på mina artiklar, ansökningar mm, läst artiklar och vetenskaplig litteratur, samtalat med forskningskollegor, deltagit i seminarier, varit med på otaliga möten och så förstås fikat och ätit.

Att se hela verksamheten nedpackad i lådor och sopsäckar, lokalerna tömda på människor och möbler är smått overkligt.

Det är verkligen en epok som går i graven. Lite ångestframkallande är det och jag har en känsla av att inget mer kommer bli sig likt. I delar har jag såklart rätt men det som blir kan ju också bli bra …