Idag blev jag riktigt glad! Jag fick besked från editorn att mitt inskickade manus inte var rejectat, utan att de var villiga att publicera den efter att jag åtgärdat reviewernas major revisions. Men det var för mig en seger! HURRA Varför jag blev så glad har att göra med att jag tidigare under sommaren fick tillbaka samma manus, från samma tidskrift, där manuset då blev rejectat. Manuset handlar om hur unga människor som lever med ett komplicerat hjärtfel upplever sitt liv och vad det innebär att leva med just detta hjärtfelet.

Det är en medicinsk tidskrift jag har skickat manuset till och där hör vårdvetenskap inte naturligt hemma. Editorn hade första gången lutat sig mot en reviewer som påpekade att manuset innehöll för mycket tolkning och att denna typ av manus skulle bättre passa i en annan typ av tidskrift… Då blev jag sur, arg och irriterad, först och främst eftersom den metoden som jag använt för analys av de genomförda intervjuerna just innebär att texten tolkas och att innebörden fås fram. Det är liksom det som är hela grejen! Passa bättre i en annan typ av tidskrift, varför det kan man undra? Samtidigt blev det nästan lite komiskt eftersom det blev så uppenbart att den som yttrat sig som reviewer inte hade någon kunskap om kvalitativ metodik.

Jag skrev iallafall ett brev då och motiverade att jag önskade en ny review av någon som behärskade ämnet och metoden- vilket uppenbarligen godtogs. Manuset har varit ute på review och nu kommit tillbaka och denna gång blev beslutet major revisions istället. Så, jag vill ge er alla ett råd- ge inte upp! En ärlig chans känns det som att manuset fick denna gång och det känns riktigt bra! De två som varit reviewers hade dessutom båda dels betonat vikten av kvalitativ metodik och vad det kan tillföra, men även vilken impact resultatet kan ha i kliniken. Med andra ord, vårdvetenskaplig forskning kan tillföra mycket!

Heja vårdvetenskapen!