Idag rapporteras om en ökande fattigdom i Sverige. Nyheten tror jag kommer från Statistiska Centralbyrån men har (såklart) plockats upp av media. Andelen svenskar med låg ekonomisk standard har fortsatt öka och nådde tydligen år 2019 den högsta nivån (sedan när är dock oklart). Mer än 15 % av befolkningen anses leva med låg ekonomisk standard. Det här är självklart ingen rolig läsning men jag fastnar på det sista lilla stycket där “låg ekonomisk standard” definieras.
Låg ekonomisk standard är enligt Statistiska Centralbyrån ett relativt fattigdomsmått och avser andelen personer som lever i hushåll vars standard är mindre än 60 % av medianvärdet i befolkningen.
Jag inser att nyckelordet här är ordet relativt och jag tycker att måttet är märkligt. Med definitionen ovan kommer ett område alltid att ha en andel av populationen som lever med “låg ekonomisk standard” eftersom några alltid måste ha en inkomst som är lägre än medianen. Det ingår liksom i medianens villkor, hälften av alla kommer befinna sig under den och hälften över den. Att denna ekonomiska standard sedan kan ligga ljusår över det andra människor kan drömma om det tar detta mått inte hänsyn till.
