Disputeradsjukskoterska

Jag har ganska många saker som jag behöver göra så här efter jul och många av dem är det bråttom med. Vissa av dem behöver också göras för att andra ska kunna göra sina delar av arbetet. Igår insåg jag någon gång efter lunch att min strategi för dagen knappast kan ha varit den bästa. Jag hade nämligen börjat arbete med flera saker parallellt istället för att göra färdigt en sak och sedan ta nästa.

När arbetsuppgifterna hopas är dt lätt att inte alltid arbete rationellt och det är ju egentligen då man behöver det som allra mest. Att ha börjat arbetet med det och det och det känns helt enkelt bättre än att bara arbete med en sak, även om man innerst inne vet att inget är färdigt förrän det är färdigt på riktigt. Idag är det alltså skärpning som gäller.

Det nya klimatet i samhället och risken för terrorattentat sätter sina spår i Europa. För att komma in på ESOC var man tvungen att passera en säkerhetskontroll liknande den för att flyga. Vakter med detektorer slannade varje deltagare och eftersom det är nära 5000 personer tog det sin tid.

Här är kön för att komma in till konferensens öppnande

Jag tycker det är bra att säkehet tas på allvar men det hade såklart varit bra om detta kommunicerats till deltagarna så man kunde tagit det i beräkning och om man dessutom dimensionerat kontrollerna efter det antal personer som skulle kontrolleras under en kort tidsrymd.

Jag önskar mig tillbaka till ett samhälle när kontroller som denna inte behövs.

Att normer ser olika ut i olika länder är välkänt men kansek inte något vi tänker på i vardagen.

I Sverige är vithet normen samtidigt som vi hyllar brunbränd hy och gör allt för att fånga solens strålar. Vi reser gärna till andra länder och bränner oss på exotiska stränder.

I Thailand däremot är vit hy det som är fint. Thailändskorna, ja kanske de thailändska männen och icke-binära också, smörjer av den anledningen in sig med …

inget mindre än snigelslem! Jag undrar om det fungerar.

Det börjar med att man har ordning och sedan lägger man något där som egentligen borde ligga någon annanstans. Det bygger på sig, man gör en hög till och sedan är det inte så ordningsamt längre.

Det här var precis det som hänt mig och mitt skrivbord.

I helgen har jag åtgärdat detta och även om resultatet inte är perfekt så är det i alla fall en bra bit på väg.

två dagar i rad har jag fått mail om att fakturor måste betalas skyndsamt. Ett igår som rörde en faktura som inkommit under helgen. Det andra idag om en faktura som det visar sig inte ens är min.

Att det ska vara så bråttom bara för att ett nytt år närmar sig. Ibland kanske det är viktigt att det blir rätt också, inte bara att det går fort.

Jag fick just mail om att den text jag skriver på till STROKERikaförbundets tidning vore bra om den var på ca en sida med lite större typsnitt än vanlig text.

Jag som just skrivit ihop två sidor med helt vanligt typsnitt. Det är bara att reducera. Det går alltid att ta bort saker. Det som händer är ju såklart att mindre information finns kvar men har man ett begränsat utrymme så är det ju så.

Efter några raska tryck på Delete var detta ordnat.

Inspirerad av min kollega Toves forskning avseende läsbarhet i texter som riktar sig till patienter som inbjuds att vara med i kliniska prövningar ville jag prova vilken läsbarhet min egen text som jag tänkt skicka till tidningen STROKE-kontakt hade. Det är en text jag ansträngt mig för att hålla så enkel som möjligt så det kändes roligt att se vad jag lyckats med.

Det finns LIX-räknare på nätet man kan använda, till exempel den här som du hittar med denna länk.

Man kan räkna ut ett LIX manuellt också om man vill det. Då räknar man antal ord, meningar och antal långa ord dvs ord med över 6 bokstäver och sätter in dem i en matematisk formel som räknar ut läsbarheten i texten.

Den första analysen, när jag analyserade med funktionen “Analysera dokument” och man fick ladda upp en fil som analyserades visade att texten hade ett LIX på 76 vilket klassades som mycket svår, byråkratsvenska.

Jag blev väldigt förvånad eftersom jag verkligen ansträngt mig att skriva enkelt. Var min känsla för textens svårighetsgrad verkligen så skev?

Jag valde då att istället klistra in den text jag ville skulle analyseras rätt in i analysboxen och då visade analysen istället 44 vilket klassas som medelsvår, normal tidningstext.

Jag var inte riktigt nöjd med resultatet och har nu ägnat någon timma åt att revidera texten och nu får den ett LIX på 39 vilket klassas som lättläst, skönlitteratur, populärtidningar.

Jag kom på att STROKE-Riksförbundet kanske skulle vara intresserad av att jag skrev om min resa till Namibia med fokus på den strokevård, eller snarare brist på strokevård som finns där i deras tidning STROKE-kontakt. Jag mailade dem och fick genast positiv respons.

Nu sitter jag alltså och skriver på en kort artikel till deras tidning. Det är inte så lätt att skriva enkelt och lättfattligt och särskilt inte när målgruppen är personer som drabbats av stroke och deras anhöriga. Flera av läsarna kan tänkas ha svårigheter med språket samtidigt som de kan tänkas vara väl insatta i sjukdomen stroke och vården i Sverige.

Jag ser det som en nyttig utmaning!