Disputeradsjukskoterska

Det nya klimatet i samhället och risken för terrorattentat sätter sina spår i Europa. För att komma in på ESOC var man tvungen att passera en säkerhetskontroll liknande den för att flyga. Vakter med detektorer slannade varje deltagare och eftersom det är nära 5000 personer tog det sin tid.

Här är kön för att komma in till konferensens öppnande

Jag tycker det är bra att säkehet tas på allvar men det hade såklart varit bra om detta kommunicerats till deltagarna så man kunde tagit det i beräkning och om man dessutom dimensionerat kontrollerna efter det antal personer som skulle kontrolleras under en kort tidsrymd.

Jag önskar mig tillbaka till ett samhälle när kontroller som denna inte behövs.

Att normer ser olika ut i olika länder är välkänt men kansek inte något vi tänker på i vardagen.

I Sverige är vithet normen samtidigt som vi hyllar brunbränd hy och gör allt för att fånga solens strålar. Vi reser gärna till andra länder och bränner oss på exotiska stränder.

I Thailand däremot är vit hy det som är fint. Thailändskorna, ja kanske de thailändska männen och icke-binära också, smörjer av den anledningen in sig med …

inget mindre än snigelslem! Jag undrar om det fungerar.

Det börjar med att man har ordning och sedan lägger man något där som egentligen borde ligga någon annanstans. Det bygger på sig, man gör en hög till och sedan är det inte så ordningsamt längre.

Det här var precis det som hänt mig och mitt skrivbord.

I helgen har jag åtgärdat detta och även om resultatet inte är perfekt så är det i alla fall en bra bit på väg.

två dagar i rad har jag fått mail om att fakturor måste betalas skyndsamt. Ett igår som rörde en faktura som inkommit under helgen. Det andra idag om en faktura som det visar sig inte ens är min.

Att det ska vara så bråttom bara för att ett nytt år närmar sig. Ibland kanske det är viktigt att det blir rätt också, inte bara att det går fort.

Jag fick just mail om att den text jag skriver på till STROKERikaförbundets tidning vore bra om den var på ca en sida med lite större typsnitt än vanlig text.

Jag som just skrivit ihop två sidor med helt vanligt typsnitt. Det är bara att reducera. Det går alltid att ta bort saker. Det som händer är ju såklart att mindre information finns kvar men har man ett begränsat utrymme så är det ju så.

Efter några raska tryck på Delete var detta ordnat.

Inspirerad av min kollega Toves forskning avseende läsbarhet i texter som riktar sig till patienter som inbjuds att vara med i kliniska prövningar ville jag prova vilken läsbarhet min egen text som jag tänkt skicka till tidningen STROKE-kontakt hade. Det är en text jag ansträngt mig för att hålla så enkel som möjligt så det kändes roligt att se vad jag lyckats med.

Det finns LIX-räknare på nätet man kan använda, till exempel den här som du hittar med denna länk.

Man kan räkna ut ett LIX manuellt också om man vill det. Då räknar man antal ord, meningar och antal långa ord dvs ord med över 6 bokstäver och sätter in dem i en matematisk formel som räknar ut läsbarheten i texten.

Den första analysen, när jag analyserade med funktionen “Analysera dokument” och man fick ladda upp en fil som analyserades visade att texten hade ett LIX på 76 vilket klassades som mycket svår, byråkratsvenska.

Jag blev väldigt förvånad eftersom jag verkligen ansträngt mig att skriva enkelt. Var min känsla för textens svårighetsgrad verkligen så skev?

Jag valde då att istället klistra in den text jag ville skulle analyseras rätt in i analysboxen och då visade analysen istället 44 vilket klassas som medelsvår, normal tidningstext.

Jag var inte riktigt nöjd med resultatet och har nu ägnat någon timma åt att revidera texten och nu får den ett LIX på 39 vilket klassas som lättläst, skönlitteratur, populärtidningar.

Jag kom på att STROKE-Riksförbundet kanske skulle vara intresserad av att jag skrev om min resa till Namibia med fokus på den strokevård, eller snarare brist på strokevård som finns där i deras tidning STROKE-kontakt. Jag mailade dem och fick genast positiv respons.

Nu sitter jag alltså och skriver på en kort artikel till deras tidning. Det är inte så lätt att skriva enkelt och lättfattligt och särskilt inte när målgruppen är personer som drabbats av stroke och deras anhöriga. Flera av läsarna kan tänkas ha svårigheter med språket samtidigt som de kan tänkas vara väl insatta i sjukdomen stroke och vården i Sverige.

Jag ser det som en nyttig utmaning!

Hittade en länk till en film om att göra saker “som en tjej”. Är det ett positivt uttryck för dig? Titta på filmen nedan och lämna gärna en kommentar om den här

på vad? På att semestern är slut. Kan det vara roligt undrar ni? Nja, lite, men mest för att det är nödvändigt. Jag har inte precis jobbat, men förberett för att kunna köra igång med full fart på måndag. Det har inneburit att knyta ihop lite lösa trådar, maila lite olika människor och hoppas att de hinner svara allra senast på måndag och göra lite allmänt fix som jag tyckte behövdes.

TV4 har skrivit historia! Fotbolls historia, för det rör fotbollsVM för herrar, men också historia avseende ett steg mot ökad jämlikhet genom att ha en kvinna som expertkommentator.

Smaka på de orden. TV4 skriver historia i jämlikhet genom att en kvinna kommenterar fotboll för herrar i ett VM.

Titta sedan i kalendern och konstatera att det är 2018. Ja eller hur!

Jag har tre saker att säga:

1 Det var verkligen på tiden!

2 Bra jobbat TV4

3 SVT – ta efter!

Igår var jag på en biltillställning i Mantorp Park för bilar som kör snabbt på bana eller sladdar sig runt. Det är inte precis det ställe där jag förväntade mig att se en “ambulans”, men så var detockså en väldigt specialiserad ambulans.
Man får allt ha väldigt bråttom att få en tatuering för att denna ska kännas aktuell.

Två barnmorskestudenter har funderat över varför det inte finns ett ord för kvinnlig erektion och sedan tagit saken i egna händer. De lanserar ordet dyna som ord för detta

Dyna kommer från ett latinskt ord som betyder svullnad men kan också betyda dyning.

Klicka här för att komma till ett inlägg i Sveriges Radio om detta

Du kan också läsa mer här

Jag är positiv till att företeelsen uppmärksammas och att någon bryr sig om att försöka lansera ett ord för detta men känner mig lite tveksam till ordet. Det känns inte helt klockrent och associationen till en sådan som man sitter på med samma ord ter sig inte alls så fräsch och upphetsande. Framtiden får väl utvisa om ordet är en vinnare.

Idag har jag inget som är ett “måste göras nu” utan jag har bara en massa saker jag måste göra. det är en väldig skillnad på dessa saker. En härlig sådan skillnad. Det är ingen som väntar på svar, väntar på besked, som flåsar en i nacken eller rycker i ärmen. Jag kan planera tiden helt på egen hand.

Plötsligt tittar jag upp och klockan är tolv!

Hur gick det till? Alldeles nyss var det förmiddag. Jag har bara arbetat på utan att ha någon tidspress och det har varit … så skönt, och ovant. Effektiv tycker jag att jag varit också. Det är många saker på min “att göra lista” med icke-akuta saker som jag bockat av. Härligt!

Jag har massor av saker att göra men det är så svårt att veta hur mycket tid som behövs för det som ska göras. Är det mycket eller lite tid som kommer att gå åt? Det vet jag egentligen inte.

Att listan med saker som behöver göras är lång är ju inte samma sak som att det kommer ta en massa tid att beta av den. På motsvarande sätt behöver inte en kort lista betyda att det snart kommer vara avklarat.

Bara vetskapen om att det är saker som behöver göras känns tung, även om det inte är saker som brinner. Tänk att kunna ha känslan av att allt är under kontroll. Jag strävar efter den men det känns som ett ouppnåeligt mål.

Jag har också alltid en liten oroskänsla som handlar om att jag ska missa eller glömma något viktigt eftersom jag har så mycket att göra. Känslan av att inte ha full koll är inte helt angenäm.

Lagom till internationella kvinnodagen presenterades ett webbaserat kvinnolexikon där 1000 betydelsefulla kvinnor genom historien presenteras.

Här kan du hitta lexikonet

Där kan man till exempel läsa om Sophie von Knorring, svensk författare som ligger begravd på Skärvs kyrkogård.

Söker man på sjuksköterska får man inte mindre än 59 träffar, men alla träffar man får är inte kvinnor som varit sjuksköterskor. Kanske är de författare och har skrivit om sjuksköterskor eller är på annat sätt kopplade till professionen.

Min son är just nu ute på ett företag i sin verksamhetsförlagda utbildning, eller praktik so de kort och gott kallar det. På det företaget serveras det frukost varje morgon. Företaget har infört det för att det var så många av deras anställda som inte åt frukost. Mjukt och hårt bröd, några olika sorters pålägg och så kaffe eller te är vad som serveras.

Vilket alldeles lysande sätt att främja folkhälsa!

Idag är det Alla hjärtans dag. Min sambo gav mig en ask med gelégodishjärtan, på sängen dessutom. Av mig fick han en hälsosammare present.

Ja han fick förstås bara ett äpple och det var kanske bra för det var oväntat surt sa han. Jag tyckte de var så fina och tänker att jag ska prova att göra något liknande i sommar med äpplena på mammas äppleträd. Jag har inget eget tyvärr.

Jag undrar dock om inte jag uppskattade hans present mer än han uppskattade min. Men det är väl tanken som räknas

Jag sitter här och undrar, som så många gånger förr, vad det är som gör att det liksom hakar sig i arbetet. Det är hela tiden en massa lösa trådar att ta tag i och se till att ordna upp. Det tycks finnas en oändlighet av sånt att göra. Jag ser ingen ände på det.

Varje termin, varje månad, varje vecka hoppas jag att det ska bli annorlunda. – Det blir nog bättre sedan, tänker jag och syftar på en avlägsen och icke-definierad framtid. Hur tusan det nu ska kunna bli annorlunda när jag arbetar på på samma sätt, det kan man ju verkligen undra. Jag har helt enkelt ingen annan lösning.

Skicka faktura uppmanades jag per mail. Det gällde den föreläsning jag höll om palliativ vård vid akut stroke för Betaniastiftelsen i Piteå i höstas.

Det är inte så himla enkelt när man inte brukar göra det. Jag kan inte minnas att vi avtalat något belopp men min kontakt menade att vi sagt att författarförbundets taxa skulle gälla. Jaha, det kanske vi hade. Nu har jag i alla fall plitat ihop en faktura som jag skickat iväg med uppmaningen att ekonomen får höra av sig om han vill att den ska se ut på annat sätt.

Tänk om jag kunde få arbetsro. Jag menar, om jag kunde få arbeta ostört med något under en längre sammanhängande tid en dag.

Det är verkligen något att önska sig 👍