Disputeradsjukskoterska

På stroketeamdagen förra veckan presenterades erfarenheter från ett år med WebbSKU. Sedan starten har vi registrerat nära 1000 deltagare på inte mindre än 74 orter i Sverige.

Tack vare våra pilotenheter har vi också 58 deltagare som redan examinerats och flera följer den närmaste tiden.

På det vårdvetenskapliga nätverkets möte idag tittade vi på några olika enheters prioriteringslistor för situationer av överbeläggning och överbelastat läge.

De var ganska olika utformade, trots att enheterna getts en mall att använda. De var också olika detaljerade och gav olika ledning för den som ska försöka få stöd i vad som kan prioriteras ner då tiden inte räcker till. det som såg sämst ut var kanske anpassningen till den verksamhet som prioriteringslistan gällde för. Några var så allmänna att de skulle kunna gälla för vilken verksamhet som helst. På ett sätt är det kanske bra men det ger ju ganska liten ledning för specifika verksamheter när de ser ut så.

Vad och om vi ska försöka få till någon åtgärd blev oklart.

Att det finns olika lärstilar för studenters lärande är en syn på faktorer som påverkar lärandet. En del studenter lär bäst genom att se, andra genom att höra och åter andra genom rörelse.

Jag har inte så ofta funderat över hur jag lär mig men inser att jag har svårt när någon bara visar mig hur jag ska göra, typ “Klicka här, välj här och sedan X”. Sådant behöver jag få göra själv för att jag ska hänga med.

Något som dock står helt klart för mig det är att jag har svårt att arbete med något som kräver min uppmärksamhet till musik. Jag försöker det ibland för jag tycker ju om musik men det fungerar inte. Jag har däremot inte behov av att det ska vara tyst när jag arbetar så länge jag bara helt kan tänka bort det där andra runt om mig.

Ska jag göra saker som inte kräver samma typ av intellektuella fokus, som att rensa ogräs, greja i köket eller så då har jag gärna musik på.

Idag fick jag meddelande från ResearchGate att en av mina artiklar har nått 10 citeringar.

Enligt mina egna noteringar har den 13, men det är ju en annan sak. Jag har mina noteringar samlade från flera olika källor så det är därför det skiljer sig. Kul är det hur som helst.

Idag fick vi intygen för genomgången utbildning i WebbSKU.

Riktigt fint var det!

Idag har vi färdigställt de sista casen för WebbSKU. Nu är alltså alla case för både akut-, rehab och senare delar av vårdkedjan vid stroke färdiga och finns i utbildningens lärplattform.

Det känns så skönt! Planen var att de skulle funnits där redan i april men så blev det alltså inte. Jag vet i och för sig att ingen har efterfrågat dessa case så det är ingen skada skedd men ändå. Det är skönt när bitarna faller på plats.

Idag har jag varit i nya Regionens hus och suttit med min forskning i Skaraborgsinstitutets nya lokal, som de för all del delar med två andra verksamheter.

ABV betyder i det här sammanhanget AktivitesBaseradVerksamhet. Detta innebär i den här tappningen att inge får ha ett eget rum eller ett eget skrivbord. Inte ens de som arbetar där varje dag 7-16. Alla får ta en plats som är ledig när de kommer och det kan alltså bli olika platser mest varje dag. Man har också utformat något som kallas funktionsarbetsplatser. Vad detta egentligen innebär och vem som har rätt att nyttja dessa ter sig väldigt oklart.

Utöver detta så råder också clean-desk, dvs alla skrivbord sa lämnas helt tomma vid dagens slut. Ingen får någonsin ha något kvar på skrivbordet.

Åh, så mycket arbete bara det skapar, att alltid vara tvungen att plocka ihop allting så det ryms i ett väldigt litet skåp som de som har sin fasta arbetsplats där har fått.

Det ska bli intressant att följa det här “experimentet” för det anser jag nog att hela bygget är, och nästan omöjligt att arbeta i. Den som lever får alltså se …

Hur kan sommaren just vara slut, terminen inte ens ha börjat och det redan vara så mycket att göra. Jag har svårt att se hur jag ska hinna med allt och jag använder redan sena kvällar och nätter för att försöka hantera situationen. Det känns inte så värst bra.

Jag gör väl som jag alltid gör, försöker att trycka in så mycket arbete jag kan under dygnets vakna timmar med förhoppningen att det ska rädda min situation så det blir mer hanterbart framöver.

Så har det aldrig blivit hittills … men jag måste ju ha hopp …

Idag föreläste jag om palliativ vård och etik vid neurologisk sjukdom på Neurodagarna i Göteborg. Det är roligt att få möjlighet att föreläsa inom de områden som jag ser som mina absoluta spetsområden!

Några av mina kollegor på min kliniska arbetsplats var där. Jag hoppas på lite härligt ärlig återkoppling från dem längre fram. Jag tyckte själv att det blev en bra föreläsning men de kan ju vara av en annan åsikt.

En av våra bekantas barn har just börjat förskoleklass. Han har nu gått en vecka och hade igår deklarerat att han inte ville gå mer i skolan. Han tyckte inte det var så roligt.

Stackars barn! Tänk om hans föräldrar sagt honom sanningen: – Du har bara minst tio år kvar i den obligatoriska skolan, ja minus en vecka då förstås. Och därefter bör du nog rikta in dig på att gå minst tre troligen sex år ytterligare i skolan.

Jag började räkna på hur mycket tid jag tillbringat i skolbänken och fick ihop det till den förfärliga summan av minst 20 år! och då har jag ändå inte räknat in alla fristående kurser jag gått sedan jag disputerade. Då närmar vi oss 22, and counting … jag ska gå en ny kurs nu under hösten om Praktisk kunskap omfattande 15 Hp. Det ser jag verkligen fram mot. Är det något fel på mig?!

Nej snälla, det behöver ni inte svara på