Idag var jag på årlig kontroll hos min tandhygienist och blev ganska så snart avundsjuk på henne. Inte på hennes arbete, nej titta i folks munnar dagarna i ända känns som det kvittar. Det var hennes visir som var föremålet för min avundsjuka. Det var så nätt, litet och elegant, inte som de klumpiga vi har på sjukhuset.

Jag kände hur lättsamt det skulle vara att arbete med den sortens visir som inte sitter åt runt hela huvudet utan bärs som ett par glasögon. De liknar den modell jag länkat till nedan.

Dock konstaterade hon att visiren inte var godkända för användning i vården och det kunde jag ju ha gissat. De var alldeles för nätta för det. Jag inser att de inte ger ett lika gott skydd som de stora, tunga och klumpiga visir som vi använder på min avdelning. Hon hade det då hon fick svår huvudvärk av de med fullgott skydd och hade då gjort en avvägning av risken mot hennes välbefinnande.

Låt mig ändå få drömma mig till en framtid där covid-19 inte är i en aktiv fas av smittspridning, en framtid där vi kan ha visir som dessa vid låg risk för smitta för att ta till de rejäla doningarna då risken för smitta bedöms högre. Åh, måtte vi snart vara där …