Jag har konstaterat det förut men gör det idag igen, att reviewa manus som submittats till en tidskrift är ett bra sätt att lära sig mer om vetenskapligt skrivande och vetenskaplig metod. Att läsa hur andra beskriver sin metod, hur de löser olika problem eller presenterar eller diskuterar sina resultat ger insikter som man själv kan ha nytta av.

Dessutom tvingas man att på ett, i och för sig ganska oförutsägbart sätt, vidga sin kompetens med sådant man inte är lika hemma på. Det är alltid någon ny metod, instrument eller analys som använts och som man får skaffa sig kunskap om för att kunna värdera det som författarna gjort.

Just idag är det beskrivning av dikotomiserade variabler baserade på poäng som jag fått en insikt kring och då närmast Barthel index. Det är en skala för att mäta ADL-förmåga där minsta poäng personen kan få för varje område är 5 p vilket då får konsekvensen att en person bara kan få jämna femtal på skalan 1-100 poäng. Dikotomiseringen >= 50 och < 45 blir alltså sann eftersom ingen kan få värdena 46-49. Jag anser dock att det vore mer elegant (och korrekt) att ange det så här: >= 50 samt < 50.