Under stora delar av det gångna året har vi hört rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten, företrädda av Anders Tegnell, Johan Carlsson eller någon annan representant. Vi har på samma sätt hört Socialstyrelsen och MSB berätta om läget i Sverige och vad vi behöver göra för att minska smittspridningen.

Regeringens företrädare Stefan Löfven har tillsammans med socialminister Lena Hallengren och andra ministrar kallat till pressträff efter pressträff och med nya restriktioner och förmaningar om hur ska agera för att försöka begränsa smittspridningen. “Ingen trängsel, inga reor!” var en sådan propå från Stefan Löfven strax innan jul, och vad händer sedan?!

Statsministern själv anser sig behöva hämta ut en klocka som han haft inne för reparation, leta reservdelar till en trasig rakapparat och köpa en julklapp till sin hustru. Allt detta hade säkert utmärkt väl gått att ordna digitalt, särskilt för en statsminister.

Vår ställföreträdande statsminister och tillika migrationsminister Morgan Johansson ansåg sig ha behov av “en liten vitvara” och besökte därför ett köpcentrum under mellandagsrean. Som om han skulle behöva vända på slantarna på det viset att ett rea-köp vore nödvändigt. Men inte minst …

Chefen för MSB, Dan Eliasson, anser att en resa till Gran Canaria för att fira jul med hans dotter som bor där är “nödvändig”! Här behöver någon gå in och definiera nödvändig för det finns inget i detta som jag kan se som nödvändigt! Att resa över landsgränser för eget nöjes skull, inte nödvändigt. Att fira jul med vuxen dotter, inte nödvändigt! Digitalt firande hade varit en fullgod lösning.

En rimlig tolkning av om en resa är nödvändig skulle kunna vara att tillämpa samma regler som t.ex. gäller för inresa från Danmark dvs “trängande familjeskäl”. Till sådana skäl räknas inte att fira jul och detta borde således ha gällt även för Dan Eliasson i hans resonemang.

Hur tror “maktens män” att Sveriges befolkning i övrigt ska tycka att det är viktigt att följa de rekommendationer och riktlinjer som de så tydligt struntar i? Hur tänker de att det ska finnas en acceptans för de begränsningar som andra upplever i vardagen när de själva tar sig friheter som dessa? Jag funderar också över varför det bara är män som rapporterats ha gjort överträdelser som dessa …