Pandemin har haft det med sig att många arbetar mer i digitala möten nu än för ett år sedan. Jag ser generellt positivt på detta men ser också att det ställer nya krav på de som ska delta i mötena. På ett sätt har pandemin gett oss en stor spark i baken mot ett mer digitaliserat samhälle och arbetsliv som på många sätt är positivt men det har varit utmanande för många att hänga med.

Jag som arbetar mycket i olika grupperingar och med människor spridda över hela landet hade redan innan mars många möten via någon digitala mötesplattform och tycker det har fungerat väl. Studenterna har också i stor utsträckning anpassat sig fort och väl till utbildningens nya förutsättningar. I några sammanhang är det däremot mer struligt och det finns svårigheter att kunna koppla upp sig, att få till ljudet och att kunna arbeta i delade dokument.

Svårigheter som dessa menar jag måste övervinnas. De kan inte vara skäl till att inte arbeta i digitala mötesformer. Möten som dessa är bra både för miljön när vi inte behöver resa för att delta i möten, det ger (potentiellt) mer luft i almanackan då man inte behöver någon särskild tid för att förflytta sig mellan olika digitala möten utan sköter det med ett klick och det ger också en annan möjlighet till delaktighet i spännande och intressanta saker när många möten nu är online och öppna för alla.