När man gör en analys av kvalitativa data är det viktigt att man inte för tidigt beslutar sig för vilka kategorier/teman som resultatet byggs upp av/består av och inte heller av rubriksättningen för dessa. Det är en del av det som är svårt i att göra en sådan analys. Det är lätt att man ganska snabbt tycker sig se en sak i resultatet och sedan har man svårt att se något annat som utmanar den första förståelsen.

Det här är något jag ofta ser både i uppsatser på kandidat- och magisternivå men även hos andra forskare och även mig själv. Jag är på intet sätt felfri i detta. Ett gott råd är att försöka hålla sig textnära ganska länge i sin analys innan man söker efter det latenta innehållet, om man ens tänkt att söka efter detta. Det är på inget sätt ett krav. En manifest analys dvs en som förhåller sig textnära rakt igenom är helt ok. . Att arbeta med att samla koder som pratar om samma sak i en grupp utan att egentligen ha satt annat än högst preliminära namn på dessa är andra tips som kan vara värdefulla. Då är det mentalt lättare att se att koderna kanske inte handlar om det man först tänkte.

Det gäller också att både våga och vilja se det oväntade i materialet, att vilja bli överraskad. Att vara öppen för att omgruppera sina koder är också viktigt. Allt material, alla koder, hamnar sällan i rätt grupp på en gång. Är man stressad av en deadline, som t.ex. inlämningsdatum för uppsatser, förstår jag att man inte gärna vill göra om den analys man gjort, men slutresultatet blir oftast bättre om man arbetar igenom materialet en gång till. Gott arbete lönar sig, det är en gammal sanning.